Diskriminering

Mänskliga rättigheter

Den första FN-texten om mänskliga rättigheter är FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Den innehåller de flesta av de rättigheter som senare har specificerats i olika internationella konventioner. Bland annat innehåller den de grundläggande friheterna, såsom rätten att hysa eller uttrycka åsikter, att utöva en religion, att bilda eller gå med i en organisation eller att ordna möten rätten till skydd mot övergrepp, till exempel rätten till en rättvis rättegång, att inte bli godtyckligt arresterad eller utsättas för tortyr, rättigheter för att tillgodose de grundläggande mänskliga behoven, till exempel rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, till hälsovård och till utbildning.

Under de drygt sextio år som gått sedan den allmänna förklaringen antogs har rättigheterna slagits fast i ett antal internationella konventioner. Konventionerna tillförsäkrar enskilda olika rättigheter gentemot de stater som har ratificerat konventionerna. Sverige har ratificerat de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter, vilket innebär att Sverige har förbundit sig att respektera konventionernas regler. Den svenska utrikespolitiken ska bidra till att människor även i andra länder får del av de mänskliga rättigheterna.

De mänskliga rättigheterna täcker in många delar av en människas liv. De syftar till att alla människor ska få möjlighet att leva ett drägligt liv. De inkluderar därför regler om människors möjlighet att överleva, inbegripet föda och husrum, om människors rätt till sina innersta tankar och trosuppfattningar, om skydd för familjen, frihet från tortyr och slaveri, om rätt till utbildning, yttrandefrihet och att delta i landets styrelse. I de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter finns således en lång rad rättigheter. Se svenska regeringens lista över de mänskliga rättigheter här.

Källa: regeringen.se/sb/d/2665/a/189506

Rätten att inte bli diskriminerad
Skyddet mot diskriminering är en av hörnstenarna i arbetet för de mänskliga rättigheterna.

Enligt den svenska diskrimineringslagen får ingen människa diskrimineras eller hindras från att utnyttja sina rättigheter på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

Det finns flera FN konventioner på området som Sverige anslutit sig till, däribland:

  • Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
  • Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.
  • Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Utöver dessa konventioner finns det bestämmelser om icke-diskriminering i stort sett i samtliga av FN:s centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Diskriminering är även förbjuden enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) och Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan).

Källa: http://www.manskligarattigheter.gov.se