Aftonbladet om GRC:s ärende: Tvingades gifta sig för att få adoptera sin egen son

Ida Ljung och Anders Olsson är gifta – trots att de inte är kära i varandra. Och trots att de aldrig har haft en sexuell relation. Orsaken stavas Mio, 6 år. Och en uråldrig, svensk lagparagraf.
– Vi gjorde det för att vi var tvungna, säger Anders.
Den ovanliga historien tog sin början 2007, då Ida lyckades bli gravid genom en singelinsemination i Danmark.– Jag hade haft lite relationer, men de hade inte hållit. Visst, jag ville gärna träffa någon, men kände att det var viktigt att det var på riktigt, att man skulle vara kär. Det kändes inte riktigt som om det skulle hända. Samtidigt visste jag bestämt att jag ville ha barn, säger Ida.Två gånger åkte hon ner till Danmark för att låta sig insemineras av en anonym donator.– Jag var 29 år, så jag tänkte att om det inte tar sig är det inte hela världen, jag har tid kvar. Men efter ett par försök var jag gravid. Och jag kände: ”Oj, wow, det här är på riktigt”.
Pressfoto Mio, Lovi, Ida och Anders (privat)

Ville inte involvera andra

9 månader senare föddes Mio. Ida kände att hon ville involvera andra personer i sonens uppväxt.– Det var både för min och för Mios skull. Jag ville att han skulle få skapa egna relationer till fler vuxna människor. Visst, jag hade min biologiska familj och mina systrar och ett par bonusmostrar. Samtidigt tänkte jag att det skulle vara bra att få in någon mer i Mios liv, någon som ville vara med honom för sin egen skull, säger hon.

Tvekade inte

Och det var på så sätt som Anders kom in i bilden. Han och Ida lärde känna varandra via en gemensam kompis. När Anders fick frågan om han ville vara en speciell person i Mios liv tvekade han inte att svara ja.– Det lät kul. Jag pluggade och levde singelliv. Jag och min tidigare fru hade länge försökt bli gravida, men lyckades aldrig. Så jag hade börjat förlika mig med tanken på ett liv utan barn, säger han.Anders började hänga med den lilla familjen några dagar i veckan. Snart åkte de på gemensamma aktiviteter, lagade middagar, firade födelsedagar – det mesta som vanliga par gör. Det enda som skiljde trion från en ”vanlig” familj var att Anders och Ida bara var vänner.

”Hade ett villkor”

Åren gick Anders och Mio fick en allt närmare relation. Så småningom kände Ida att hon ville ha ett syskon till Mio. Hon visste direkt vem hon ville skulle vara pappan.– Men jag hade ett villkor, och det var att båda barnen skulle behandlas likvärdigt, säger hon.Med hjälp av heminsemination blev Ida gravid med ytterligare en son, Lovi. Denna gång var Anders biologisk pappa. Därigenom hade han helt andra juridiska rättigheter än i fallet med den förstfödde pojken.– När det gällde Mio var han juridiskt sett bara någon som kände familjen, medan han var en fullvärdig förälder till Lovi, säger Ida.Det föll sig därför naturligt för båda att Anders skulle ansöka om att adoptera Mio. Idén stöddes av familjen, socialtjänsten och stadsdelsnämnden. Även tingsrätten ansåg att det var rätt beslut. Ändå kunde adoptionen inte genomföras – på grund av en lagregel från 1917.– Den stipulerar nämligen att man måste vara gift för att få adoptera, säger Anders.

Gick lagen till mötes

Han och Ida satte sig ner och övervägde valmöjligheterna. De kom fram till att det enda de kunde göra var att gå lagen till mötes. I juni i år tog de därför steget och gifte sig med varandra, trots att de aldrig haft en sexuell relation.– Vi ställde till en liten fest och valde en vigselförrättare som la till formuleringar som också passade för vår familj. Vi ville göra det bästa av situationen, att ceremonin ändå skulle betyda någonting, säger Ida.Några dagar senare, 18 juni, gick adoptionen igenom.– Det känns förstås jätteskönt, men det är helt absurt att man ska behöva gifta sig mot sin vilja för att få bli pappa till sitt barn, säger Anders.I skrivande stund vilar hela familjen ut på en semesterresa i USA. Både Anders och Ida är införstådda med att de ska skilja sig en vacker dag, men ännu har de inte orkat ta tag i den processen.– Vi kommer att göra det, men vi har inte hunnit med att konfrontera den verkligheten ännu. Nu ska vi bara koppla av, säger Anders.

Läs hela artikeln här.

GRC:s pressmeddelande:

Svea hovrätt godkände den 19 juni till slut att Anders Olsson fick bli juridisk förälder till Mio men först efter att Anders och Mios mamma gift sig mot deras vilja. Anders är pappa åt Mio i praktiken och ville bli det rättsligt genom adoption. Alla instanser ansåg att en adoption skulle vara det bästa för Mio. Södertörns tingsrätt vägrade ändå adoptionen för att Anders och Ida inte var gifta. Anders och Ida har aldrig haft någon parrelation men såg sig tvungna att gifta sig. Göteborgs rättighetscenter menar att det handlar om diskriminering och tvång att ingå skenäktenskap.

Ida Ljung fick sitt första barn som ensamstående genom insemination i Danmark. Eftersom Mio bara hade en förälder bjöd Ida in Anders att bli en viktig person i Mio Ljungs liv när Mio var nio månader. Anders och Mios relation fördjupades successivt och Anders blev till slut Mios pappa i praktiken. Anders och Ida har aldrig haft en parrelation utan är vänner och föräldrapartners. De bestämde sig för att skaffa ytterligare ett gemensamt barn genom hemmainsemination och 2012 föddes Lovi. Anders flyttade till samma gata som Ida och föräldrarna bor nu knappt 100 meter från varandra. De ser sig som likvärdiga föräldrar och ansökte därför om adoption så att Anders föräldraskap till Mio skulle fastställas rättsligt.

Både Skarpnäcks stadsdelsnämnd och Södertörns tingsrätt konstaterade att allt tydde på att adoptionen skulle vara Mios bästa. Tingsrätten vägrade ändå att bevilja adoptionen på grund av en lagregel från 1917 som ännu finns kvar i Föräldrabalken: ”Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.” Det var främmande för dem att gifta sig men efter tingsrättens beslut såg de sig tvungna till det. Alternativet var en lång rättsprocess där Mio skulle fortsätta sakna rättigheter till Anders. De gifte sig på papperet varefter Svea hovrätt godkände adoptionen.

– Äntligen kan jag andas ut och känna mig trygg, säger Anders Olsson. Det är absurt att vi ska behöva gifta oss för att jag ska få bli pappa till mitt barn, och att vi redan vet att vi ska skilja oss nu när adoptionen är klar. För oss blev vigsel bara en sätt att få vår familj erkänd av staten.

– Vi gjorde ändå själva vigseln till en kärlekshandling för vårt sätt att vara en familj och för att Mio ska få samma rätt till sin pappa som hans bror Lovi redan har, säger Ida Ljung. Varför ska vi behöva låtsas som att vi har en annan familj än den vi har?

– Äktenskapskrav för att få adoptera är helt ålderdomligt, säger Erik Mägi, jurist på Göteborgs rättighetscenter. Regeringen har nyligen skärpt reglerna mot tvångsäktenskap men inte förstått att den svenska lagen samtidigt tvingar personer att gifta sig mot sin vilja. Lagen är dessutom diskriminerande genom att ha olika regler för gifta och ogifta.