Diskriminering

Vad är bristande tillgänglighet?

Vad är bristande tillgänglighet?

Bristande tillgänglighet är en form av diskriminering som togs med i diskrimineringslagen den 1 januari 2015.
Endast personer med funktionsnedsättning omfattas av skyddet mot bristande tillgänglighet.

Bristande tillgänglighet kan se ut på olika sätt. Det gemensamma är att en person med en funktionsnedsättning missgynnas för att rimliga åtgärder för tillgänglighet inte har gjorts.
Tillgänglighet innebär en person med funktionsnedsättning ska komma i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning.

Vad krävs för att det skall vara fråga om bristande tillgänglighet?

För det första måste ett missgynnande ske.
Ett missgynnande är till exempel när någon går miste om en förmån, upplever obehag eller på något annat sätt hamnar i ett sämre läge.
Det avgörande är att personen drabbas negativt.

Det kan handla om att enbart finns trappor att ta sig in i en byggnad och att personer som använder rullstol inte kan ta sig in.
En annan brist på tillgänglighet kan vara att information bara ges i form av pappersbroschyrer
så att personer med nedsatt syn har svårt att ta till sig informationen.

För det andra måste det handla om en underlåtenhet från verksamhetsutövaren.
Kanske har inga åtgärder alls gjorts eller så räcker inte de som utförts för att personer med funktionsnedsättning ska komma i en jämförbar situation.
Underlåtenheten består i att det inte finns något alternativt sätt att ta sig in i byggnaden,
till exempel genom en ramp.
Om det gäller synnedsättning är det en underlåtelse om inget alternativt sätt att ta del av information tagits fram, till exempel muntligt eller med blindskrift

För det tredje ska det göras en jämförelse mellan personen som har funktionsnedsättningen och personer utan funktionsnedsättning. Situationen ska bli jämförbar så att personen med funktionsnedsättning kan ta del av verksamheten på ungefär samma villkor som en person utan funktionsnedsättning.
Inom arbetslivet handlar det om förmåga att utföra ett visst arbete.
Om en minskad arbetsförmåga hos en person med en funktionsnedsättning kompenseras genom befogade åtgärder från arbetsgivarens håll kommer personen i en jämförbar situation med en person utan funktionsnedsättning.
Är en sjuk och behöver vård ska en i princip alltid få tillgång till det, oavsett funktionsnedsättning.

Om en person som söker vård använder rullstol ska den få det. Har sjukhuset trappor för att ta sig in ska sjukhuset ordna med en ramp.

Situationen blir jämförbar i exemplet om personen med funktionsnedsättning kan komma in i en byggnad.
Eller om personen med en synskada kan ta till sig information på annat sätt än att läsa.
Att situationen är jämförbar innebär att en person med funktionsnedsättning ska kunna ta del av verksamheten. Men det krävs inte att det ska ske på exakt samma sätt som för andra. Det kan till exempel accepteras att en person som använder rullstol måste ta en annan ingång än huvudentrén.

 

Vad innebär ”skäliga åtgärder”?

Skäliga åtgärder handlar främst om stöd i olika former; personlig service, information, kommunikation men även om fysisk miljö.
Exempelvis kan det handla om att personalen på en restaurang
läser upp menyn, att personal i butik hjälper till att plocka ihop och packa matvaror,
att en busschaufför hjälper till att bära bagage eller att myndighetspersonal
ledsagar en person i myndighetsbyggnaden. Det kan också handla om att ge information på lättläst språk.

Krävs det att gå uppför trappor för att ta sig in i en byggnad kan en skälig åtgärd vara att ordna  en ramp. Om information ges i form av pappersbroschyrer kan en skälig åtgärd vara att de ska vara skrivna med blindskrift eller i stor textstil.

I varje enskilt fall tas hänsyn till verksamhetens ekonomiska och praktiska förutsättningar.
Det spelar också roll hur ofta den enskilda personen och verksamhetsutövaren har med varandra att göra. Om en person dagligen sedan lång tid har jobbat på en arbetsplats har det det betydelse. Men det ställs inte lika höga krav på en liten verksamhet som på en stor.
I ett enskilt fall kan det alltså bli så att inga åtgärder behöver vidtas, eftersom verksamheten helt enkelt inte har råd.