Diskriminering

Vad är bristande tillgänglighet?

Vad är bristande tillgänglighet?

Diskrimineringsformen bristande tillgänglighet togs med i diskrimineringslagen den 1 januari 2015. Det är endast personer med funktionsnedsättning som omfattas av skyddet mot bristande tillgänglighet.

Bristande tillgänglighet kan se ut på många olika sätt. Det gemensamma hos alla former av bristande tillgänglighet är att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att skäliga åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning.

 

Vad krävs för att det skall vara fråga om bristande tillgänglighet?

För det första måste ett missgynnande ske. Ett missgynnande kan till exempel vara att någon går miste om en förmån, upplever obehag eller på något annat sätt hamnar i ett sämre läge. Det avgörande är att personen drabbas negativt.

Exempelvis kan det handla om att det krävs att gå upp för trappor för att ta sig in i en byggnad (så att personer som använder rullstol inte kan ta sig in) eller att information bara ges i form av pappersbroschyrer (så att personer med nedsatt syn har svårt att ta till sig informationen).

För det andra måste det handla om en underlåtenhet från verksamhetsutövaren. Det kan handla om att inga åtgärder alls har vidtagits, men också om att det har vidtagits åtgärder som inte räcker för att personer med funktionsnedsättning ska komma i en jämförbar situation.

Om vi fortsätter med exemplen ovan så består underlåtenheten i att inget alternativt sätt att ta sig in i byggnaden har tagits fram, till exempel genom en ramp, eller i att inget alternativt sätt att ta del av informationen finns, till exempel muntligt eller med blindskrift

För det tredje ska det göras en jämförelse mellan personen som har funktionsnedsättningen och personer utan funktionsnedsättning. Situationen ska bli jämförbar så att personen med funktionsnedsättning kan ta del av verksamheten på ungefär samma villkor som en person utan funktionsnedsättning. Inom arbetslivet handlar det om förmågan att utföra ett visst arbete. Kan en eventuell minskad arbetsförmåga hos en person med en funktionsnedsättning kompenseras genom skäliga åtgärder från arbetsgivarens håll befinner sig denna person i en jämförbar situation med en person utan funktionsnedsättningen. Är en sjuk och behöver vård ska en i princip alltid få tillgång till det, oavsett funktionsnedsättning.

Behöver en person som använder rullstol vård, ska den här personen få tillgång till det. Har sjukhuset trappor för att ta sig in ska sjukhuset ordna med en ramp.

Situationen blir jämförbar i exemplen om personen med funktionsnedsättning kan ta sig in i byggnaden, eller att det går att ta till sig informationen som finns i broschyrerna på annat sätt än att läsa. Att situationen är jämförbar innebär att personen med funktionsnedsättning skall kunna ta del av verksamheten i sig, men det krävs inte att det blir på exakt samma sätt som för andra. Det kan till exempel accepteras att en person som använder rullstol måste ta en annan ingång än huvudentrén.

 

Vad innebär ”skäliga åtgärder”?

Skäliga åtgärder handlar främst om stöd i olika former, personlig service, information, kommunikation men även om fysisk miljö. Exempelvis kan det handla om att personalen på en restaurang läser upp menyn, att personal i butik hjälper till att plocka ihop och packa matvaror, att en busschaufför hjälper till att bära bagage eller att myndighetspersonal ledsagar en person i myndighetsbyggnaden. Det kan också handla om att ge information på lättläst språk.

Krävs det att gå uppför trappor för att ta sig in i en byggnad kan en skälig åtgärd vara att ordna med en ramp, och om information ges i form av pappersbroschyrer kan en skälig åtgärd vara att det ges ut broschyrer skrivna med blindskrift eller i stor textstil.

I varje enskilt fall tas hänsyn till verksamhetens ekonomiska och praktiska förutsättningar, hur omfattande och långvarigt förhållandet mellan den enskilde och verksamhetsutövaren ser ut och andra omständigheter som är av betydelse. Det ställs exempelvis inte lika höga krav på en liten verksamhet som på en stor. I ett enskilt fall kan det alltså bli så att inga åtgärder behöver vidtas, eftersom verksamheten helt enkelt inte har råd.